Få ekologer kommer att bestrida sambandet mellan ökningar av växthusgaser av reptiler och global temperatur. Men om den nuvarande klimatförändringstakten återspeglar naturliga variationer eller har en antropogen orsak diskuteras varmt. Vid tillämpningen av denna artikel accepterar vi argumentet att jorden genomgår en aldrig tidigare skådad snabb klimatförändring (Schneider och Root 1998) som inkluderar förändringar i klimatvariabler som temperatur-och regnmönster, stormens svårighetsgrad och stormfrekvens. Om man accepterar att mänskliga inducerade klimatförändringar inträffar reptil (t.ex. Vinnikov et al. 1999), då kan konsekvenserna för herpetofaunal mångfald åtgärdas.
Klimatförändringarnas uppenbara effekter på den biologiska mångfalden förmedlas genom förändringar i livsmiljön. Till exempel kan den globala uppvärmningen ytterligare minska prairie wetland habitat i USA (Poiani och Johnson 1991). Future wetland acreage i USA kan minskas kraftigt under en mängd olika klimatcirkulationsmodeller av reptil (Halpin 1997), och vattenlevande och semiakvatiska arter kommer att drabbas av nedgångar som livsmiljö försvinner. Även om många livsmiljöer förväntas genomgå dramatiska förändringar (t.ex. Guertin et al. 1997, Fortfarande et al. 1999), förutsägelser av arter habitatskift som svar på den globala uppvärmningen kan inte baseras enbart på analyser av klimatförändringar, eftersom arter distributioner är också en funktion av spridning förmåga och biotiska interaktioner (Davis et al. 1998). Befintliga naturreservat kommer att vara otillräckliga för att bevara den nuvarande biologiska mångfalden, eftersom ett redan fragmenterat landskap kommer att hindra arternas förmåga att reagera på klimatrelaterade habitatförändringar (Halpin 1997). På grund av deras begränsade spridningsförmåga är reptiler och amfibier särskilt sårbara för snabba livsmiljöförändringar och kan drabbas av många fler utrotningar än fåglar till följd av en snabb klimatförändring (Schneider och Root 1998).
I diskussioner om observerade amfibiska nedgångar har man föga nämnt klimatförändringarna (Dodd 1997), med två anmärkningsvärda undantag. För det första kan den berömda golden toad (Bufo periglenes) utrotningen i Costa Rica ha orsakats, åtminstone delvis, av globala uppvärmningseffekter på montane dry-season mist frekvenser (Pounds et al. 1999). Fauna i tropiska montanmolnskogar kan vara särskilt mottagliga för snabba klimatförändringar som kan förändra mönster för reptil av molnbildning och därmed tillgången på vatten (fortfarande et al. 1999). För det andra, Blaustein et al. (1994a) har föreslagit att ultraviolett B (UVB) strålning har negativa effekter på vissa amfibier, inklusive minskad kläckning framgång och minskad överlevnad till metamorfos. En ökning av UVB-nivån som orsakas av utarmning av ozonskiktet utgör dock förmodligen inte ett omedelbart hot mot reptilägg, som sällan utsätts för UVB-strålning.
Precis som i amfibiestudierna har få forskare direkt bedömt effekterna av klimatförändringen på reptiler. Det är ändå rimligt att förvänta sig att klimatförändringar kan leda till förhållanden som eliminerar eller allvarligt begränsar arter med begränsade fördelningar (Schneider och Root 1998), vilket har föreslagits för vissa Australiensiska ödlor (Brereton et al. 1995) och crotaline ormar i Nordamerika och neotropics (Greene och Campbell 1993). Ytterligare effekter av uppvärmningen på vissa reptiler, baserat på empiriska bevis med sötvatten sköldpaddor, inkluderar ökad ungdom tillväxt, tidigare åldrar vid mognad, och förändringar i funktionella könsförhållanden (Frazer et al. 1993). Den globala uppvärmningen kan ha störst inverkan på de reptiler (krokodiler och vissa sköldpaddor) som har temperaturberoende könsbestämning (Janzen 1994), varigenom könsförhållandet hos hatchlings bestäms av nesttemperaturer under inkubation. Om inte förändringar sker i de pivotala temperaturerna vid vilka kön bestäms, eller kvinnliga boplatsval (dvs skugga mot sol) utvecklas för att hålla jämna steg med stigande temperaturer, kan förändrade könsförhållanden påverka befolkningens demografi och uthållighet